20 maj 2010

Jag erkänner!

Jag har aldrig tvättat bilen alldeles själv! Men när Fredrik ringde och sa att han var och tvättade vår stora bil, tänkte jag att jag inte skulle vara sämre, så jag tog den lilla. Jag betalade för tvätten och körde in. Jag trodde jag skulle hinna ut ur bilen, men tvätten satte igång direkt! Så nu sitter jag här, drabbad av cellskräck i en kokhet bil!

5 kommentarer:

Ting sa...

Hihi, vad söt du är!
Jag erkänner att jag inte tvättat bilen själv heller.
Men PP brukar göra det på sitt jobb där han har eget garage med tvättslang och sånt.
Ska man hinna ut?

Åsa sa...

Tycker du verkar rätt OK ändå - du hade ju sinnesnärvaron att blogga, bara det! hihi

Undviker också att tvätta bilen, barnen blir otåliga och det känns som om rullarna skall krossa rutorna - hela tiden! Ja, det finns massor att skylla på!
kram!

Fröken Larsson sa...

Det är kul att sitta i bilen när den tvättas tycker jag.

Ett litet äventyr liksom.

Japp.

Fredrik sa...

Japp, äventyr är vad det är:)

Bittan sa...

när mina killar vas små skulle jag köra igenom en biltvätt..trodde jag skulle hinna få ut båda innan den gick igång...det gjorde jag INTE...den äldsta sonen blev kvar i bilen när tvättrullarna började snurra...han skrek..lillebror skrek..och jag skrek..springandes in till nån som kunde stänga av tvätten.PUH!!! detta inne hade jag glömt...tills nu. Killarna oj ag kan fortfarnde skratta när vi pratar om det. DÅ var det inte kul..NU är det kul :-)