Fredrik åkte idag igen. Har vi hunnit ses nått? Känns inte så.
Jag tog bilen för att åka och köpa lite julklappar. När jag ska starta bilen och åka hem är batteriet dött. Bilen startar inte. Jag gråter lite. Försöker igen. Helt död. Försöker få nån att hjälpa mig, men ingen vissar nån form av intresse. - Gå till macken, säger nån. Sätter mig i bilen och försöker igen. Inte i närheten av att starta. Gråter några floder till. Kommer fram till att jag är vuxen och måste ta mig i kragen. Kliver ur bilen för att börja vandra mot macken. Ångrar mig när jag känner att jag har massor kvar att gråta. Sätter mig i bilen igen, yngkligast i världen. Försöker igen och till mig förvåning startar bilen utan problem! Tårarna förtsätter att rinna när jag kör därifrån..
7 kommentarer:
usch och fy vad jobbigt det är när man har såna där gråt-dagar! Men jag förstår... hade definitivt bölat om batteriet var dött... jag bölar ju nästan bara av att köra bil... Skönt att den starta till slut! Kram på dig, söta Marit!
Hade nog gjort detsamma, ja efter jag ringt min pappa då... Ibland är man inte vuxen, så enkelt är det. Kram!
Marit, du är min termos i gryningen...
Hoppas den startar även då du skall hem! Sköt om sig! /Å.
Skickar en värmande kram från Sundsvall, som Isa sa vi har alla våra gråtdagar!! Dagarna går ju dessutom ganska fort, iaf när man jobbar lika mycket som du ; ) Med andra ord är Fredrik snart hemma igen.
=) //Keba
AAhhh... sana dagar ar inte kul men lite sota ocksa!
Skont att den startade til sist!
(sitter pa ett franskt internet stlle, dar av inga aao, ja, som jag inte kan skriva ens)
Puss min älskling:) Du ringer nog snart, saknar dig.
Ring mig nästa gång syster, jag är skyldig dig ett antal "lyssna-på-när-syster-gråter-i-telefon-för-något-som-egentligen-är-helt-meningslöst"!
Jag älskar systra mi!!
Skicka en kommentar