02 november 2010

Han var hemma en snabbis.

Det gick lite för snabbt. Nu när höstmörkret kryper sig ändå in i benmärgen skulle vi behövt varandra nära.

3 kommentarer:

Sus sa...

=( Ja, tung höst att orka sig igenom "ensam".
Jag ska åka bort idag och sova utan Hjärtat i två nätter.
DET känns tugnt =)

Fredrik sa...

Ser ut som ett spöke:)

Fröken Larsson sa...

Om 16 dagar kommer jag hem. Tänkte bara påminna dig om det:) Då ska vi höstmysa som bara den och kan ha pyjamaspartyn hemma hos er!

Imorgon jobbar jag några timmar på dagen och är ledig på kväll, jag ringer!!

KRAAAAM!