21 oktober 2008

Höstmörkret.


Vissa gånger känns det så otroligt deprimerande. Speciellt dom mornar man vaknar och tittar ut i ett regnigt grått höst mörker. Man vill bara somna om och vakna igen när snön fallit och allt är vitt och vackert igen. Men kvällar som denna tycker jag bara att höstmörkret är mysigt. Att krypa in i sitt bo när det smyger sig på, tända ljus och umgås med kära.

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej älskade Marit!
Tack för en alldeles fantastiks lördagkväll.Du är helt underbar, är så glad att det var just Du som sjöng på vårat bröllop. Jag kan hälsa från Hjördis, pratade med henne igår och hon mår bättre. Idag pratade jag med din mamma, hon skulle åka taxi:)Hoppas att vi kan ha lite kontakt trots ditt späckade schema, du gör ett oerhört jobb. Kramar från Gunilla med familj