Tankar på gymmet..

Idag gick till vårt nya fina gym för att träna. Är så nöjd över att vi bytte gym. Idag tänkte jag att jag skulle prova tjejgymmet eftersom jag var själv. Det var bara jag där inne förutom den vältränade tjejen på väggen som stirrade på mig. Man har så mycket tid att tänka när man tränar...

Fanns nästan inga speglar i tjejgymmet. Är det för att tjejer i allmänhet tycker att dom är tjocka när dom ser sig i spegeln? Att man ska slippa dom tankarna? Jag vill gärna se mig i spegeln, för är det nångång man ser stark ut så är det ju just där när man verkligen tar i!

Är det vanligt att man får kramp i äggstockarna när man har mens och tränar?

Jag undviker att träna rumpan för jag är rädd att den ska bli plattare, fast det kan den nog inte bli. Plattare alltså. Det kanske är tvärtom, att jag borde träna rumpan..?

Min kollega ska söka polishögskolan, då måste man springa 2km under 10min. Jag provade idag. 12.44 tog det för mig. Sprang på band alltså. Men jag tänker sympati-pressa-mig till att klara det under tio innan hon söker. Man måste nog börja i snabbare tempo.

På den tiden jag spelade fotboll tog man alltid i allt man hade under träningarna. Man stapplade sig alltid därifrån totalt färdig i kroppen och med blossande ansikte. Sprang tills man stupade. Nu när jag går ifrån gymmet känner jag mig lite trött i musklerna och visst har jag svettats lite, men det är ju inte i närheten. Kanske var det grupptrycket, tävlingsmänniska som man är. Man ville vara starkast i laget, ville springa fortast och orka mest. Jag har nog blivit lite mesig.

När jag kom ut från tjejgymmet sneglade jag i spegeln och var ganska glad över att jag sluppit se denna bleka glåmiga varelse därinne..