04 augusti 2010

Ge sig ut och springa tar emot.

Men när vi kom hem nu efter semester och jag upptäcker att byxorna i min garderob inte längre passar blev jag tvungen.

Springa är bland det tråkigaste jag vet. Jag tycker att folk är galna som ger sig ut och springer. Plåga sig själv på det sättet. Men nu har jag varit ute två dagar och märkt att väldigt många faktiskt gör det, plågar sig själva. Genom att springa. När jag ser alla andra som springer tänker jag på samma sätt som jag tänker om att föda barn, Kan alla andra klara det borde väl jag också klara det. Kom igen Marit, du har ju varit fotbollsspelare! Men när jag tänker tillbaka så var det just dom träningarna jag gillade minst. Jag menar det fanns ju till och med en övning som kallades för "idioten" , man bara sprang och sprang fram och tillbaka, man kan ju undra hur namnet på övningen kom till... Idiotiskt. Men jag har för mig att jag var envis på den tiden, och dessutom tävlingsmänniska, ge upp fanns ju inte på världskartan. Tävlingsmänniska är jag ju fortfarande... men nu vill jag ju ge upp redan efter 5 min. Borde kanske springa tillsammans med någon. Fredrik springer för fort och för långt, jag vill inte ge mig in i tävling med honom. Jag menar, jag vill ju inte förlora. Får försöka hitta nån som låter mig vinna ...















Det ÄR jag på bilden, jag lovar!

2 kommentarer:

Fredrik sa...

Nä du är snyggare.
Sen handlar det inte om att vinna utan om att hålla sig i form...typ.

Fröken Larsson sa...

Vi springer ihop i höst du och jag Erik. Vi kan vinna alternativt förlora tillsammans!:)