När jag vaknade igår kände jag mig frisk som en nötkärna, underbara penicillin! Men idag låg jag hela förmiddagen på soffan och trodde att jag skulle kräkas. Sen ljusnade det, jag mådde bättre och vi tog en sväng till centrum, åt glass i solen. Sen kommer vi till lekparken och blir lite väl exallterade, vilket slutar med att ett horn växer fram i min panna. Jag står nämligen gränsle över rutchbanan så att Fredrik ska få åka i tunnel. Jag vet, vi är lite för stora för detta. Precis när han åker kommer Nilo bakom mig och upp i banan så Fredrik parerar och får med mitt ben så jag faller och skallar honom. Nilo klarade sig som tur var. Ja, det går bra nu, jag som trodde att jag var på väg ut ur dimman...
3 kommentarer:
hörru quasimodo, du har fått pukeln på fel sida:) hihi puss på dig! förresten vill du äta middag med mej och mamma på onsdag när jag gör T-centralen osäker?
Eriksson, du är min idol! Du lyckas med det mesta, underbara du. Om jag är förvånad? Inte det minsta. Men det är som det ska vara:) Sen finns det ingen annan som kan ha landets största bula i pannan och fortfarande vara söt som socker.
Jaklar! Den ar nastan i klass med min barcelona- bula! Fast jag hade ju tva... och du ar sot i alla fall... vet e tusan om jag var det... kram!
Skicka en kommentar