När vi just lämnat Nilo ringer min bror och säger att han sitter i sjukstugan i Åre. Han älskar skidåkning min bror, så jätte förvånad blir jag kanske inte, han jobbar som kock på en fjällstation och berättade häromdagen att han gjort sitt livs åk, dom trampar sig alltså upp på fjället för att sedan åka offpist i lössnö ner (försöker slippa laviner, men det är lugnt för dom har ju lavinsändare!). Jag tänkte att han stukat handen eller nått, men när vi kommer dit, sitter han där med armen i gips och skrubbat, svullet ansikte och saknar en tand. Han kan inte skratta utan att det gör ont, för bröstet var det som tog smällen mot trädet när han var ute på en soft skidtur. Åh, vad jag är tacksam för att det gick så bra som det gjorde! Vi körde med honom upp till storulvån, där vägen var kantad med minst 6m höga snödrivor, för att hämta hans saker. Sen körde vi stackarn till Ås där familjen tar hand om honom. Nu är vi tillbaka i stugan efter att kört med bilen utan värme upp, påpälsade till max. Vilken dag, skönt att det gick bra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar